Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vande dem, som funnos qvar. Det var hög
tid: fartyget stod redan färdigt att sjunka, och
jag fann endast er, denne gosse och, efter
hvad jag tror, lyckades jag äfven rädda största
delen af er egendom.“
“Men min andre son, min Ålbin, som
sprungit upp ... han ropade ned åt mig att nyckeln
var borta... O gud, gud... min son, en ung
gosse ... såg ni honom ej ... Åh, ni tiger ...
Såg ni då åtminstone hans lik? Förbannelse
öfver den, som lyft sin hand mot ett värnlöst
barn—jag skall snart fordra honom till en
sträng räkenskap!“
Ej en muskel i Holgersens ansigte
förrådde hvad han erfor, men hans röst darrade
likväl något, då han svarade: “Jag är
för-tviflad att ej ha något hopp att ge.“
“Men ni har icke ännu undersökt hvarje
vrå? Haf miskund med en fars qval... Albin,
hvad är du? O, herr kapten, varkunna er...
se en man, hvars enda stöd och fröjd denne
son var... se detta hjelplösa barn, hvars bästa
stöd han skulle ha blifvit... Låt mig
åtminstone få hans lik, blott hans lik — ännu är
icke fartyget fullkomligt under vatten — och
Wilhelm Jentzel är en tacksam man.“
“Då dag-randen lyser fram, skall det visa
sig att till och med vimpeln på la belle Coquette
försvunnit.“
Den olycklige sammanknäppte sina händer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
