Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rasmus’ eller Tönnes vålnad, utan skuggan af
den, hvars död värst plågade honom, nemligen
skuggan af den mördade gossen, sväfvade med
andelika steg allt närmare aktern, i det den
utsträckte händerna liksom bönfallande.
Ofrivilligt utstötte Halvar ett rop ... I
samma ögonblick var synen bortblåst.
Holgersens hufvud stack upp genom
kappen. “Prejar du någon, eller hvad står på?“
frågade han.
En oförklarlig ingifvelse förmådde Halvar
att förtiga hvad han sett.
“Åh nej,“ svarade han, “vinden började
skralna — kapten vet att jag alltid brukar ropa
på honom, och nu har han fyllt i ett streck.“
“Jag tycker icke om några vind-rop vid
den här tiden!“ sade Holgersen, i det han
steg upp på däcket och vandrade fram emot
fören, der den spöklika gestalten nyss
försvunnit.
“Jag undrar,“ tänkte Halvar, “om också
han skall få se honom? Det vore rätt åt
honom, och kanske kunde det väcka på ångern.
Men det låter inte till att han ser eller hör
något — ne-nej, sjelfva spökena ä’ rädda för
honom.“
Kaptenen kom snart tillbaka, tittade på
kompassen, gjorde ett firande i storseglet och
fockskoten och vände sig derefter om för att
gå ned, då Halvar, i hvars sinne den tanken
som en blixt slog ned: “Om gossen genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
