Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
underrättelsen nedsjunkit på sina knän. “De
blefvo qvar der de voro !“ upprepade han med
slocknande röst och sammanvridna händer.
uO gud, o gud, hvårföre var jag icke hos dem,
så hade allt nu varit slut!“
“Ts . .. ts säger jag — du behöfver inte
vänta länge på den saken, ifall kapten
kommer opp!“
Albin hörde ej. I den öfverströmmande
smärta, som skakade hans själ, glömde han
sig sjelf, sin fara, ända till stället, der han
befann sig — han visste blott att han stod
faderlös och ensam och att hans far och
stackars bror måst dö utan honom.
“Det är ändå förskräckligt det här!“
pustade Halvar, och åter blefvo kompass-strecken
insvepta liksom i en slöja. “Jag må ha
räddat honom, åtminstone försökt det: en god
gerning väger opp många onda — baraste han
nu vill komma till besinning ... Unge pilt, hör
du mig? Vi ha ondt om tid... Du har att
skaffa med en man, som gjort mycket ondt i
verlden, men som inte vill komma vid dig med
ett finger ... Kan du begripa vigtigheten af en
lofven, som på intet vilkor får brytas ?“
Albin nickade ett stumt bifall.
“Så lofva mig då och svär vid din fader,
som du haft så kär, att, derest jag med egen
lifsfara söker rädda dig — och du kan vara
viss att om kapten öfverraskade mig vid det
ärendet, vore det förbi med både dig och mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
