Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tills jag fått kränga mig upp. Hvad jag sedan
gjorde vet jag ej, ty jag vaknade upp nu nyss
under en segelhög i kabelgatt. Jag har varit
liksom död, men så fort lifvet kom igen, märkte
jag straxt hvar jag befann mig. Jag skulle
sakta smyga mig fram, då du skrek till och
den grymme mannen kom upp ... O, jag ville
se hans hjertblod — du är för god att vara
sjöröfvare, du... Men min far, min bror, som
voro i kajutan, hvar äro de?“ Han kastade
en lång, forskande och frågande blick
omkring sig.
“Stackars pilt — de blefvo qvar der de
voro. Fartyget sjönk, och vi räddade oss med
knapp nöd sjelfva!“ sade Halvar i stadig, ehuru
så sakta ton att det ville ett skarpt lyssnande
öra till att förnimma orden.
Halvar Jensen insåg för väl att, om ett
medel gåfves att frälsa gossens lif, denne måste
vara öfvertygad att fadern och brodern
omkommit, ty hur det var med Halvar och hans
“varg“, så hade han dock en känsla, som sade
honom att gossen, ifall han finge veta att
fadern lefde och i förtviflan ropade efter honom,
aldrig skulle emottaga ett medel, som möjligen
kunde ^ädda hans lif, men deremot lemnade
den arme fadern åt en förtviflad ångest.
Ögonblicken voro dessutom så dyrbara att ett enda
förspildt ord kunde kosta två lif till.
Den unge Albin Jentzel, hufvudpersonen
i närvarande historia, hade vid den förfärliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
