Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
du är ur sigte, när dagsljuset lyser, för annars“
... Halvar fullbordade ej meningen, utan gaf
Albin ett tecken att taga roret, medan b an
gick bort på några ögonblick.
Under de minuter Halvar dröjde, trängde
sig så många förfärande tankar på den
stackars Albin, att han ej hade en enda redig,
mer än den att, om mördaren syntes, han då
skulle uppsöka sin fader och broder i hafvet.
Men Halvar var straxt tillbaka. Han bar
en börda skeppsproviant, ett segel och en
sjö-mans-rock, hvilket alltsammans han sakta firade
ned i båten. Nu vinkade han åt sin
skydds-ling. Albin smög fram och räckte handen åt
sin räddare.
“Måtte Herren vedergälla dig för det
handslaget, det visar bäst hvad hjertelag du har!“
hviskade Halvar. “Och frukta ej att den, som
en gång så undransvärdt räddat dig, icke gör
det än en gång ... Om vi skulle träffas
der-oppe hos den Gamle — här blir det då aldrig
mer — kan du berätta mig hur det gick dig
... I venstra fickan ligger det några styfrar,
som du inte behöfver frukta att röra: de
äro ärligt förtjenta på fiske ... Men har du
skött åran förut, stackars pilt? Simma, det
vet jag du kan.“
“Frukta ej —jag är van vid sjön!“
“Godt, men kom noga ihåg att, om du,
när misten lättar på fram i dagningen, ännu
kan se kuttern, du då lägger dig ned på bot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
