Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ten i båten, för kapten har en god kikare.
Till sist ber jag dig: blif alltid en ärlig man,
annars får du aldrig fred med dig sjelf! Det
är en stor syndare som ger dig det rådet,
men det är inte sämre för det... Och nu,
Gud vare med dig!“ Halvar slog en tåg-ända
om lifvet på gossen, hvars tacksamma och
tårade blick talade mer än ord, och lät
honom sakta glida ned i båten, hvarefter han
gjorde loss och kastade ned fånglinan, sedan
han först fästat en tågstump, der linan varit
fastgjord, att det måtte se ut som om den
blifvit afryckt.
En ömsesidig nickning var beskyddarens
och den beskyddades sista farväl.
Fartyget gjorde åtta knops fart, så att
den lilla båten, som hastigt sackade akterut,
snart försvann i töcknen........
Med ytterlig ängslan afvaktade Halvar
soluppgången. Misten hade då börjat lättna, men
så vidt han med ögonen kunde urskilja
förmärkte han ingen liten svart punkt af
misstänkt utseende. Han dröjde likväl så länge
han vågade, innan han purrade ut kaptenen.
Holgersen var snart på däck, och sedan han
gjort en rund kring fartyget för att efterse de
skador, det under natten lidit, kom han akter-ut.
Med ett: “Hvar djefvuln är snäckan?“ kastade
han en frågande blick på Halvar.
“Jag sa’ ju kapten att vi borde ha hissat
opp båten i natt — nu ä’ vi af med den!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
