Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
högljudda rop nyss åkt, dragna af Halvar,
hvil-ken med en viss blyg och manhaftig
ödmjukhet nu, liksom ofta förut, åtagit sig att vara häst.
“Hildur får komma in,“ sade ruffens
drottning, “men Rosa slår bara sönder allting!“
“Åh, låt lilla Rosa våra med!“ bad
Halvar. “Hon är så fin!“
“Jag vill inte gå in: jag vill åka mera.
Hopp, Halvar... mera åka!“ klingade en
tem-ligen befallande barnröst från vagnen.
“Jag också åka, snälle Halvar, snälle
Halvar!“ instämde en liten flöjt-ton, mild som en
sommarfläkt.
“Gud signe engeln! Hon ska åka... Men
mamsell Hildur kunde väl också säga ett godt
ord, om jag drar längre — alltid säger hon:
Jag vill!u
“Ja-ha du, om jag vill, så säger jag det!“
svarade med stor näbbighet den sexåriga
Hildur. “Men nu vill jag inte åka... Stanna,
Halvar, stanna då—jag vill gå in i lekhuset
till Tekla!“
“Jag tycker inte rätt om krutet!“
mumlade Halvar, i det han lät den lilla
egensinniga göra som hon behagade. “Till att vara
bara sex år... hm ... hm!“ Han sade intet
vidare, utan fortsatte sin väg med den yngsta
af sy strame, en tre års gammal engel med
gull i lockarne och barna-himlar i de leende,
mörkblå ögonen.
Emellertid hade Tekla stigit upp från lek-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
