Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
guldfisk brydde han sig inte om!“ Tekla kunde
knappt återhålla tårarne.
En äldre qvinna, som nu syntes på planen,
förkunnade att barnen ej längre finge vara
ute, och liksom en flock dufvor flaxade de,
schasade af den ovälkomna vaktarinnan,
tillbaka in i dufslaget.
Då den stackars Will åter kände sin famn
tom, blef tomheten i hans hjerta på nytt lika
märkbar. Och sedan ruffen blifvit tillsluten
och vagnen bortkörd och sista skymten af
de små försvunnit, stod han ensam qvar, stödd
mot lekhusets dörr, och stirrade på himlen,
der hans fader nu var, och der han trodde att
äfven brodern befann sig, ty fadern hade
hänvisat honom dit för att träffa dem bägge.
En grof, kraftig hand lade sig sakta på
gossens axel.
Det var Halvar, som, efter den goda
ger-ning, han visste sig ha gjort, kände ett
ständigt behof att afdraga något på den stora
och svåra räkning, som han hade att uppgöra
med sitt samvete och sin Gud. Denne
stackars olyckliga varelse, som blifvit faderlös
några dagar efter sin ankomst till det
främmande huset, tog Halvar sig an med en värma,
som gjorde honom sjelf mesta nöjet. Och om
Will blott någon enda gång tecknade att han
begrep och yar tacksam, darrade det till i
syndarens hjerta, och han tyckte sig då alltid
mera fritt kunna se in i den lilla Rosas ögon,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
