Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
här!“ Och Tekla tog fram en liten förgylld
fisk, fastsatt vid en vacker metref, och räckte
alltsammans åt den tyste gästen.
Men Will skakade endast sorgset på
huf-vudet och sköt mildt ifrån sig den erbjudna
gåfvan.
Nu körde Halvar just förbi med vagnen,
och då Will i detsamma vände sig mot dörren,
uppfångade han en blick ur den lilla Rosas
ögon. Sjelfmant, liksom han för ögonblicket
glömt sin smärta, sprang han till vagnen, och
då flickan i detsamma räckte sina små
knubbiga armar emot honom, tog han upp henne
och höll henne hårdt intill sig, under det en
darrning af glädje genombäfvade honom. Det
var liksom han känt en frändskap mellan sig
och denna varelse, som ännu så litet kunde
uttrycka sig och dock genom sina smekningar
gaf honom en ersättning för allt.
“Se bara... Rosa håller han af, men oss
bryr han sig inte om: det var minsann roligt
— hon, som är så grufligt liten!“ sade Hildur
förtrytsamt.
“Ja, men Rosa är alldeles som en docka!“
tröstade Tekla. “Vi ä’ mycket större vi.“
“Nog ä’ vi stora, det förstås, men han
kunde alltför gerna bära oss också ... Han skall
slippa att få mina päron en annan gång, det
lofvar jag!“
“Han tog ändå emot ditt päron, men min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
