Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Nej, emedan jag trodde att du förmådde
känna en verklig kärlek.“
“Och nu låtsar du tro att jag icke förmår
det?“
“Jag låtsar icke endast, jag vet det! Du
kan blott älska med sinnena. Vore det
annorlunda ... “
“Nåväl?“
“ ... så skulle denna känsla längesedan
hafva omskapat dig till en ny menniska.“
“Och att den ej skapat mig till ny
men-niska, hvems fel är det?“
“Ditt eget naturligtvis, då du ej förmått
fatta den :.. Ah, du väcker min medömkan!
En man med den smutsigaste passion,
snikenheten efter penningar, tala om kärlek, sucka
efter en qvinnas blick!“
“Amelie, Amelie, hur medömkansvärd du
än anser denne man, så spara dock något
medlidande åt dig sjelf, ty hur länge du ger sår
på sår, händer det att svedan slutligen retar
honom till glömska af det löfte, som du
afloc-kat honom.“
“Jag har ej aflockat dig något löfte: jag
har för tre år sedan gifvit dig valet emellan
att antingen se mig med mina barn lemna ditt
hus eller ock att i mig se blott förstyret för
ditt hushåll, en rådgifverska, då du behöfver
en sådan. Du valde att hellre se mig stanna
på dessa vilkor.“
“Förbannelse öfver den olyckliga stund,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
