Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den summa, som Jentzel testamenterade mig?
Amelie, du måste dömma rättvist!u
“Jag dömmer efter min instinkt, och den
har längesedan sagt mig att du ej gjort det
goda ensamt för det godas skull. Jag har
spanat i ditt ansigte, i din själ, och.. .
“Och...?“ Holgersen bjöd förgäfves till
att fästa en djerf blick på sin hustru.
“Jag har der läst en ny hemlighet.“
“Men om jag svär dig?“
“Svär icke — jag kan ej tro dig! Men ifall
du berättade mig det värsta, min inbillning
kan upptänka, då ...“
“Om jag det gjorde ... hvad då?“
“ ... så skulle jag tro dig.“
“Ah, qvinna, qvinna, du mördar mig med
ditt hån, din iskyla... Jag är trött att låta leka
med mig: du är min hustru —min egendom!“
Han kastade sin arm kring hennes lifoch
drog henne intill sig, men smidig som en gazell,
slingrade hon sig undan. “Lemna mig, lemna
mig på ögonblicket, eller...“
“Det blir ej af — det är jag som befaller!
Alltför länge har jag varit din slaf.“
“Låt mig då resa med barnen!“
“Aldrig... Vet du hvad jag gör förr, än
jag bifaller skilsmässa?“
“Du mördar mig väl?“
“Ja, och sedan vrider jag nacken af hela
affödan och mig sjelf till sist! Våga derföre ej
att tala hvarken om resa eller skilsmässa, ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
