Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
reste du än till verldens ända, skulle jag dock
finna dig... Du klagade öfver att jag ej
förstår att älska dig, men denna kärlek, som
sliter min själ i stycken, skall förfölja dig livar
dag och stund hela lifvet igenom: den skall
ropa till dig efter tröst i sina qval, och om
du fortfar att håna den, skall jag hopa brott
på brott i denna kärleks namn, som jag
förbannar och ändå icke kan blifva qvitt.“
Holgersens raseri hade stigit till en
förförande höjd. Han stod lik en afgrunds-ande
framför sin hustru. Men hon förlorade ej
fattningen: hon betraktade honom tvärtom med
en min, som röjde ett kufvadt deltagande, ja,
kanske något ännu högre, och hennes röst
hade en smekande klang, som underbart
lugnade de svallande vågorna i vildens själ, då
hon sakta sade: “Om jag ej så väl kände dig,
Arne, om jag icke visste att din galna kärlek
stundom gör dig tokig, skulle du skrämma mig,
men jag förlåter dig.“
“Du förlåter mig, och du förlåter mig med .
denna röst... Gör med mig hvad du vill,
befall öfver mig, se blott på mig en enda gång
ännu med den blicken, som skulle värma mig,
om jag redan stelnat i döden ... Amelie,
Amelie, jag är mycket eländig, och jag skulle gråta
öfver mig sjelf, om jag kunde gråta. Men det
var en afton i mitt lif — det är nu mycket
längesedan — som jag på en gång gret bort
alla de tårar jag egde. Sedan dess ha mina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
