Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tionde kapitlet.
Himlastegen.
Ehuru Amelie ieke varit närvarande vid
den hedersbevisning, som vederfarits hennes
make, hade hon doek hört den omtalas, och
i en rörelse, som, ehuru ädlare, kanske var
ieke mindre stark än hans, afvaktade hon
eftermiddagen, då han, efter det sist i gång komna
bruket, plägade besöka henne.
Under förevändning af en lindrig
hufvud-värk, hade hon i dag icke visat sig vid
middagsbordet: hon ville först träffa Arne ensam.
November-eftermiddagen hade redan börjat
kasta sina långa skuggor öfver rummet, då
Holgersen sakta inträdde — de dolde dock ej
medaljen, som blänkte vid knapphålet på hans
rock.
Amelie half-låg i den indiska gungstolen,
hennes älsklingsplats. Holgersen satte sig
bredvid henne. Att börja samtalet förmådde han
dock ej, ty han anade att det skulle komma
att pressa honom hårdt.
“Du har i dag haft ett märkligt besök!“
sade hon och höjde sin blick mot honom.
“Ja, särdeles märkligt.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
