Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Och dina känslor dervid — är det för
mycket förmätet att fråga efter dem?“
Holgersen svarade ej. Han lutade
hufvu-det mot ryggstödet af sin hustrus stol.
“Intet förtroende?“ klagade hon.
“Hvad begär du?“
“Sanning!“
“Men hvad borgen har du väl för att denna
sanning icke blefve en lögn?“
“Begär du ej af mig allt... begär du ej
det, som du anser för mera än lifvet?“ sade
Amelie sakta.
“Ah“ — Holgersen spratt till — “du vill
då ändtligen en gång tänka på mina qval!“
“Jag vill tänka på din eviga salighet, Arne,
och kanske äfven på din jordiska lycka, och
efter denna försäkran tror jag ej att du kan
eller ens vill bedraga mig... Hvilka voro de
känslor du erfor, då du emottog dessa
veder-mälen, egnade åt en redlig och högaktad
medborgare?“
“Nåväl, jag har aldrig känt mig mera
förnedrad i mina egna ögon: jag hade velat vara
tusen mil borta.“
“Prisad vare Gud för dessa ord! Du kände
då ingen hemlig triumf öfver att hafva så slugt
och fullständigt dårat verlden?“
Ett bittert leende vanställde Holgersens
läppar. “Vill du att jag för dig upprepar den
gamle prestens ord: ‘En gång skall konungar-
Jung/rutornet. I, ®
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
