Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der____nej, nej, det öfverstiger mina krafter.
Haf äfven du förbarmande med mig, låt mig
komma bort, låt mig frälsa mina barn!“ Den
förfärade och uppskrämda qvinnan sprang upp
och ville fly: hon visste knappt hvad hon
gjorde. Hon hade så länge beherrskat sig, att
hon nu var nära att förlora sansningen.
Med sin arm höll Holgersen henne tillbaka.
“Var det för att få dess mera skäl att öfverge
mig som du lockade mig till ett sådant
förtroende?“
“Nej, Herren vet att det var för ett annat
ändamål, men jag fasar för dig, för mig sjelf.
Du vet ej, du anar icke hur brottslig äfven
jag är.“
“Du?“
“Ja, jag — skulle ej en rättskaffens och
dygdig qvinna afsky dig ?“
“Du gör ju så!“
“Skulle hon ej fördömma dig?“
“Har du ej gjort det tusen gånger!“
“Skulle hon ej föredraga döden, hellre an
att fegt stanna qvar?“
“Döden är kall!“
“Och skulle hon ej hellre sticka dolken i
sitt hjerta, än låta det klappa för mördaren ?u
“Hvad ... hvad ?“
“Och skulle hon slutligen ej hellre bedja
bergen falla öfver henne och skyla henne, än
göra hvad hon nu gör?“
Hon störtade sig i sin mans armar, hvilka,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
