Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och dessutom, hvad Halvar ej kunde förtälja,
sina inre lidanden under kampen med
behof-ven, sina strider för och emot rättmätigheten
af de medel, lian anlitade för att hjelpa sig
fort, sedan han ej mera hade någon ära att
bevara, ett hederligt lif att lefva för. Hans
framtid var förstörd och brännmärkt: han sökte
mörkret och trädde allt djupare, grad för grad,
in på dess irrvägar. Det var en lång och
hemsk bikt. Dock nämde han ej någon särskilt
handling, utan talade om ett ondt lif och
lef-verne i allmänhet, tilläggande att, hvad straff
än väntade honom på räkenskapsdagen, ingen
enda af hans gerningar kunde komma inför
verldslig domstol: “De sofva för evigt på
haf-vets botten.“
“Men en gång vakna de i ditt samvete,
och sedan somna de icke.“
Holgersen svarade ej.
“Och kan jag tro att den arme
holländarens blod är det enda, om kommit öfverdig?“
“Ännu ett lif ökar registret,“ pustade
Holgersen, “men jag bedyrar att det var ett
nödtvång, som kostat mig stor grämelse, ej ånger,
ty jag kunde ej annat, utan grämelse öfver att
ödet fogade det så. Du kan tro mig, då jag
svär dig att jag skulle gjort hvad som helst
hellre än detta.“
“Himmelens herre, hvilket vilddjur du måtte
vara på hafvet — och jag skulle hvila i dina
armar, skulle smekas af dina blodsudlade hän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
