Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Ja ja, för din skull!“
“Icke för min skull, blott för din egen,
för ditt samvetes, för din eviga frälsnings och
för dina barns skull — dina barn, hör du!“
“Jag hör––0, att åter få hålla din hand,
så liten, så fin, så mjuk... att åter få värma
den med mina kyssar... att... “
“Ack, tyst — du hörde då ej att jag talade
om din frälsning!“
“Är jag ej redan frälst, när jag får sluta
dig i min famn... har jag ej himlen här?“
“Hvad vill den himlen säga mot den, till
hvilken din ånger bör sträfva? Om jag doge
ifrån dig, vore din himmel tillsluten, och om
du ej genom en förändrad lefnad bemödar dig
att komma in i den rätta, träffas vi ej mer.“
“Jag kan ej tänka derpå nu — mina
tankar, mina sinnen förvirras i en enda idé: du
och åter du! Led mig hvart du vill... jag kan
ej göra motstånd.“
Amelie slöt sina armar omkring den fallne
syndaren och lofvade med en helig ed att
upprätta honom genom sin kärlek.
Hvad hon förmådde skall, såsom hon sjelf
sade, först framtiden afslöja....
Emellertid lemna vi nu Norge och de
personer, kring hvilka handlingen sist grupperat
sig, för att återvända till vår berättelses
egentlige hjelte, den unge Albin Jentzel, hvilken vi
lemnade i en liten farkost midt ute i Nordsjön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
