Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elfte kapitlet.
”Flygfisken”.
Lifvet har måhända få belägenheter, som
i smärta och tomhet öfvergå den, att befinna
sig alldeles ensam i verlden, att ega
ingenting gemensamt med något annat väsende, att
hafva blott den inre rösten att rådfråga, med
ett ord, att vara liksom en från det stora
trädet utskjuten telning, hvilken endast i sin egen
lilla kraft måste söka förmågan att hålla sig
uppe.
Lägger man till denna öfvergifna ställning
en ålder af blott tretton och ett halft år, en
brännande sorg öfver förlusten af allt, fader,
broder, egendom, framtida utsigter, på en enda
natt förloradt, då finner man den, som blifvit
invigd åt en sådan pröfning, skäligen
beklagansvärd, helst när han, såsom nu är
händelsen med den lille från Medborgaren fördrifne
passageraren, befinner sig likt en vilsekommen
fågel sväfvande mellan himmel och vatten.
Den unge Albin Jentzel var också under
första timman af den nya tidräkningen i sitt
lif mera beklagansvärd än brodern, den
stumme Will. Will hade tre leende englar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
