Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med en raskhet, som skulle ha gjort
heder åt en lotspojke från Bohusläns kust,
halade Albin in fånglinan, fattade årorna och
lyckades få båten vänd mot vinden, hvarvid
den dock så nära hade kantrat i kölvattnet
efter Medborgaren.
Det var lycka för honom att båten var en
af dessa skarpa, spetsiga, snipor, som så
för-undransvärdt vaka i den svåraste sjögång och,
liksom hafsmåsen, med förakt trotsa vågorna,
då de från djupet tvingas att på sina ryggar
åter upplyfta det bräckliga skalet.
Den stackars gossen rodde modigt de höga
böljorna till mötes, under det han med foten
stödde sig mot ena toftan, för att hålla
jemn-vigt, då båten vid uppstigandet på hvarje våg
antog en nästan lodrät ställning. Med
förfäran betraktade han emellanåt det bortilande
fartyget, som så småningom försvann i misten,
och hur hemsk hans belägenhet än förekom
honom, andades han lättare, då han ej mer
kunde skönja en segelklut på den flytande
mörd arkulan.
Omkring tvänne timmar hade han med
ansträngning af alla sina krafter hållit ut denna
olika strid, men nu voro krafterna också
uttömda, och han försjönk småningom i detta
orediga tillstånd, som inträffar, då själen dukar
under för ett öfvermått af fysiska mödor. Utan
att veta det, hade han lossat årorna ur
ha-kame och sjelf nedsjunkit på botten af båten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
