Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tolfte Kapitlet.
Förhöret.
”Helvetes boningar, hvad är detta — hvem
är den pojken, hur har han kommit hit?‘‘
”Flöt omkring i en bål, var i lifsfara, fick
en ända till sig, blef bergad!“ svarade kaptenen.
“Båt... lifsfara... bergad — hvad är det
för dumt prat? Har jag icke nog lathundar
ändå att föda utan att fiska upp dem ur sjön
... Kom hit, du, så får jag se på dig!“
Albin framträdde.
Nu var han ensam i verlden och hade
ingen mer än sig sjelf att sörja för. Känslan
här af gaf lugn åt hans blick, trygghet åt hans
hållning.
“Hvad heter du — hvad landsman är du?u
“Jag är född svensk, men kom sist från
Nantes: mitt namn är Albin Jentzel.“
“Genom hvad anledning befinner du dig
här?“
Trogen sitt löfte till den “beskedlige
sjö-röfvaren“, såsom Albin ofta i sina tankar
be-nämde gamle Halvar, förrådde han ingenting,
som stod i samband med “la belle Coquette“,
utan berättade att den norske skonerten, på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
