Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilken han jemte sin far och bror, stadda på
hemresa från Frankrike, föregående natt
befunnit sig, under mist och dimma törnat mot
ett annat fartyg, hvarvid norrmannen sprungit
läck och sedan sjunkit med hela besättningen.
“Ifall du en gång sjunkit, är det svårt att
begripa hur du kommit upp igen, och det i
båt till?“ yttrade styrmannen med en
försmädlig blick.
“Var så god, herre, och misstro mig icke!
Jag blef räddad, jag ensam, emedan...
emedan det var Guds vilja.“
‘ Och din egen, kan jag förstå, som såg
dig till godo i tider?“
Albins ansigte öfverdrogs af en blodröd
färg. “Herrn kan icke känna mig!“ sade han
långsamt, liksom för att undertrycka den
rörelse af vrede, som ville taga sitt utlopp i
tårar. “Om herrn kände mig, kunde herrn ej
tro mig om något så nedrigt.“
“Håliå, det är ändå svenskt gry i dig, min
käre landsman! Men hur kom du i besittning
af båten vid så fatta omständigheter ?“
“Den båt, i hvilken jag sökte räddning“
(här fann Albin sig tvungen att åter
kring-skära sanningen) “tillhörde säkert det
andra fartyget och hade troligen under stormen
blifvit lössliten. Blott jag ensam af oss alla“
(nu blef rösten nästan ohörbar) “upphann den
... men,“ tilläde han med en viss skygg vörd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
