Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Hur har du kommit att taga hyra så långt
bortifrån ditt?“
“Huruledes komma böljorna gångandes och
dansandes från Nordsjön till Atlantiska hafvet
och Svarta hafvet och Röda hafvet och Hvita
hafvet och hvad allt de heta alla hafven, som
rinna jorden omkring? Inte vet jag annat än
att de bara följa med. Så är det också med
sjömannen: han följer hvart det bär, i dag
hit, i morgon dit —* svensk, norrman, fransman,
irländare, turk eller hedning, det qvittar lika,
sa’ tysken, bara allt går resonligt, så att han
kan lägga ett lite grand på kistbotten, tills han
kommer hem och ser sig om efter någon
vacker flicka — för se, kärestan skall vara från
hans eget land. Jag lider inte godt, när
qvinn-folken gå som böljorna undan för undan...
nej, reson må det vara!“
Albin smålog åt den glade och slipade
sjömannen. Ehuru han tyckte sig sjelf aldrig
mer kunna bli glad, var det ändå liksom en
lisa för hans hjerta att se ett muntert sinne
hos andra, helst när, utom den vänlige
mulatt-gossen, jungman Bas här var den ende, med
hvilken han trodde sig kunna våga försöket af
ett meddelande. Alla de andra sågo så
allvarsamma, kalla och ogenomträngliga ut, att
Albin tyckte sig få liksom en frossbrytning,
blott han såg på dem.
“En sak kan du väl ändå säga mig, jung-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
