Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Trettonde kapitlet.
Ett utomordentligt förtroende.
Andra dagen var Albin — som måste finna
sig någorlunda tröstad såväl af den lille
melankoliske mulattens filosofi som af jungman Bas’
otvungna frispråkighet — vid något bättre mod.
Den omätliga olycka, som drabbat honom,
var en gång för alla obotlig. Hans älskade
far hade ju ändå icke kunnat lefva länge och
leda honom. Stackars Will var vida bättre
bergad i himlen än på jorden, och hvad den
stora förmögenheten anginge, så hade det visst
varit bättre, om den icke legat på hafsbottnen,
men då nu så var, hade det väl skett
der-före att Gud, som visste allting, nog insett att
det vore hans lycka att med eget arbete taga
sig fram i verlden. En sorg stod dock qvar:
den bittra föreställningen att fadern i sin sista
stund ropat honom och suckat öfver att han
icke återkom.
Det var något öfver middagstiden. Folket
hade skaffat och Albin i sin vän Akilles’
sällskap expedierat ett grundligt mål —
ungdomens sorger förtaga ej aptiten. Nu stodo de
unga backlags-kamraterna på fördäck, språ-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
