Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fjortonde kapitlet.
Albin Jentzels första äfventyr till lands.
Det var ännu icke dager, då Albin, som
ville vara borta, innan det blef rörelse på
skeppet, smög sig från sin brune väns sida.
Den frispråkige jätten jungman Bas hade
vakten, och han, som några dagar förut hjelpt
Albin om bord, hjelpte honom nu derifrån,
försäkrande med sin jovialiska gladlynthet, att den
sista tjensten vore mera värd än den första.
Bas emottog den varma helsningen till
Akilles samt för egen räkning ett handslag,
hvarvid Albins lilla fina “herrehand“, såsom
Bas uttryckte sig, helt och hållet försvann i
matrosens stora näfve — men kanske
besvarades också aldrig ärligare ett handslag.
“Stackars liten,“ suckade Bas, “det här
kommer mig före just som när jag släppte ut
den lille staren jag hade som pojke ... Nå
nå, de små fåglarna ha också vingar, och vår
Herre kastar väl några korn till dem på vägen.
Jag kan inte mer än be Gud för dig — vore
det min land-dag, skulle jag gå med dig.“
“Tack, snälle, hederlige Bas, men det vore
i alla fall icke värdt, för då kunde styrman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
