Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kanske fordra mig igen af dig. Jag vill helst
att ingen härifrån vet något om mig* ty jag är
rädcl att. . . “
“Jag förstår... nå, Gud vare med dig
Tag den här sedel-trasan, så gör du mig en
tjenst, för kommer jag i land, så går den ändå
Se så, var inte högfärdig! Du är väl i ditt
eget land, men du är ändå främmande.“
“Åldrig tar jag det, som du så hår dt
sträf-vat för — be mig ej derom! Och Gud välsigne
dig igen, gode Bas! Helsa Akilles tusen gånger,
. .. Och nu farväl!44
Med en blick af djupt vemod såg Bas efter
den unge gosaen.
Kommen i land, genomvandrade Albin
Masthugget under varma böner att den elake
styrmannen icke måtte söka honom. Akilles’
berättelser hade ingifvit honom den djupaste
fasa för den qvinnliga befälhafvaren på
Flygfisken, och näst efter det allra förskräckligaste,
att åter falla i sjöröfvarens våld, kunde han
ej tänka sig något värre, än om mamma
styrman förde honom med sig till Westindien.
Ingenting afbröt tystnaden på de annars
så lifliga gatorna, utom en och annan tupp,
som gol revelj för sitt harem, samt
snarknin-garne af en matros, som fallit i ärlig strid
under Bacchi fana och nu makligt utsträckte
sig i en beqväm rännsten med en liten sophög
till hufvudgärd. Man kunde äfven, om man
lyssnade noga, höra gäspandet från en besked-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
