Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Tackar ödmjukast!“ Albin bugade sig
djupt, åt, erlade sin betalning och försäkrade
att han icke skulle förgäta att komma igen
andra dagen.
Vid hamnen, dit han nu begaf sig, var stor
rörelse. Han frågade alla menniskor efter
sjökaptener. En svarade honom genom att endast
se honom stint i ögonen, en annan skakade
på hufvudet och sade lakoniskt: “Sök dem om
bord!“, en tredje skrek: “Ur vägen, uppehåll
inte folk, som har brådtom!“ och en fjerde
var ändtligen så välvillig att säga: “Min gosse,
der stå just kapten C. och kapten L. och talas
vid“. Men innan Albin fått taga reda på hvilka,
bland alla de personer, han såg, kunde vara
nämde kaptener, hade den, som gifvit
underrättelsen, redan försvunnit. Några matroser,
sysselsatta med lossning, gåfvo honom
anvisning på ett par fartyg, dit han gick och äfven
träffade på det ena styrmannen, på det andra
kaptenen sjelf, men ingen af dem var i behof
af någon kajutvakt.
Det hade blifvit afton, innan vår stackars
Albin, som hela dagen varit i oupphörlig rörelse,
ändtligen insåg att han måste aibida en ny
morgon för nya efterspaningar. Helt
uttröttad tog han natt-rum på första härberge han
träffade. Han hade ett stort behof att äfven
taga sig en aftonmåltid, men han beslöt sig
för sparsamhet och skulle säkert ha gått i land
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
