Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
säker att det mynt, han hade qvar och som
var det sista han egde af sin far, nog skulle
bringa honom lycka. En penning ville han
dock för alltid gömma, den han framdeles —
då han blefve rik (och hvarföre skulle Albin
tvifla härpå: tviflar man väl på något, när man
är på fjortonde året) — skulle innefatta i guld
och rubiner och smaragder med flera ädla
stenar och sedan bevara som en relik.
I afvaktan på framtiden och fullbordandet
af detta gyllne löfte, anträdde den unge Albin
Jentzel återvägen till Masthugget, och som
första tecknet att ödet nog ville vara honom
bevåget ansåg han den lyckliga
omständigheten att det näringsställe, framför hvilket
han stannade, på taflan öfver dörren hade
följande inskrift: “I dag för pengar — i morgon
för intet.“
“Ack, hvilka beskedliga menniskor!“ sade j
Albin, under det han med djup
uppmärksamhet omläste inskriften. “Hvad det skall vara
godt för många fattiga, som ha ondt om
pengar!“ Och härmed steg Albin — som hittills
endast besökt stora, eleganta hoteller, der han
ätit med sin far och der inga sådana välmenta
valspråk voro att finna — in i restaurationen
och begärde en portion biff med potatis, först
likväl för säkerhets skull efterfrågande om han
sett rätt på taflan.
“Jo, bevars,“ svarade leende värdinnan. “I
dag för pengar, i morgon för intet!“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
