Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
löst, och det kan unga gossar nog lära ändå
... Och nu farväl! Värden, som straxt
kommer hem, är en rar gubbe och hans
hushållerska en beskedlig och galant menniska —
när inte Albin har mitt eller nådi1 fruns råd
att tillgå, kan han alltså i en knapp vändning
lita fru Märta till... Gud vare med’n!“
Albin Jentzels bostad var en liten snygg
vindskammare, som tycktes utgöra värdens
helgedom och hvars amöblemang bestod af
följande pjeser: tre ofantliga sjömans-kistor,
fungerande som soffor, en i stjernor inlagd
skrif-pulpet, ett bord af bamburör med lackerad
skifva, som hyste en ostindisk potpurri-kruka,
kring hvilken grupperade sig ett litet batteri
musslor samt dito koraller, och slutligen två
trehörniga stolar, öfverklädda med gult läder.
På mellersta väggen hängde, emellan
kartor, sjökort och en invalid-kikare, m. m., tre
så kallade taflor. Den ena föreställde slaget
vid Högland, den andra ett altare, på hvilket
syntes två hjertan i full cinober-röd låga och
på ömse sidor derom tvänne figurer, om
hvilka kännare påstodo att de voro ärnade att
föreställa den ene en flottans underofficer, i
ena handen hållande en krans, den han
öfver-lemnade åt andra figuren, en flicka, som vid
ett rosenrödt band höll fängsladt ett lam eller
en liten hund — hvilketdera hade ingen artist
kunnat bestämma. Men under taflan stod med
sirligt präntade bokstäfver:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
