Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Tillegnade mitt hjertas ven,
dygdesama-ste och skönaste jungfru Rebecka Lannerstedt
af Christian Stormbom, flaggskeppare vid
kong-lig majestäts flotta, medaljör och egare af två
blessyrer“*).
Vår hjelte stod just och betraktade
slaget vid Högland och det bedröfliga skick,
hvar-uti svenska flottan befann sig, då i
detsamma hans purpurfriska läppar drogo sig till ett
ungdomligt leende öfver de stora cirkelrunda
molnen — dörren öppnades och en gammal,
något lutande, men ändå kry gubbe, klädd i
blå fris-kavaj, inträdde.
“Ah, välkommen, pojke! Fattas icke
rekommendation, då fru Wolk tagit hand om dig.
Ser mig just ut att vara ett godt ämne.“
Albins öppna blick mötte med intagande
vänlighet den gamles, och hans ord, då han
tackade för den trefliga bostaden, föllo också
gubben på läppen.
“Nå, vi skola snart bli bekanta. Ser att
du håller på med att betrakta mina taflor —
det har mången ärlig sjöman lagt upp, sedan
den tiden de ritades: det var i min ungdom,
och jag är snart fem och sjuttio fyllda.“
“Herr kapten har kanske sjelf ritat dem?“
“Nej, de äro väl kärare än så: de äro ett
dyrbart minne efter en gammal vän, salig
flaggskepparen Stormbom, som målade dem på den
*) Personer i “Enslingen på Johan ni s-skäretu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
