Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äfventyr i Batavia med några negerslafvar,
hvilka lossade jern ur mitt fartyg. De
förargade mig genom sin lättja: de orkade ej bära
flera stänger än till ett skeppunds vigt. Nåväl,
mine herrar, hvad gjorde jag då — jo, jag tog
tvänne negrers bördor under hvardera armen,
bet fast i gördeln på ene negern, just den som
mest retat mig, och bar så hela skräpet öfver
landgången och uppåt magasinet. Men när
jag kom fram, var den stackars saten, som jag
hållit i munnen, nästan qväfd, och
jemstän-gerna hade genom den starka tryckningen
tagit sådan skada, att de emottogos endast till
halfva värdet. Det nöjet kostade mig 500
dollars ... Men, min bäste herr kapten, går det
ännu icke an att göra oss andra sällskap?“
“Nej, oaktadt så bevekande skäl
vidblif-ver jag min princip.“
“Nåväl“, yttrade den nye Miinchhausen, i
det han högtidligt satte glaset ifrån sig och
började sträcka på armarne, hvarvid de öfriga
försigtigt drogo sig tillbaka, fruktande att se
sin korte kamrat snart slagen i golfvet af den
långe, “nåväl“ ... men längre kom det ej, till
allas förvåning, och liksom han gifvit vika för
någon tanke af mildare natur, tilläde han ...
“så får min herre naturligtvis göra efter
behag!“ hvarvid. han med stor värdighet åter
fattade sitt glas, bugade sig för sällskapet och
tömde det i botten.
Sedan ett muntert skratt besvarat den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
