Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denna sin skyddspatronessas sista predikan,
“skulle jag livarken våga eller vilja
återvända! Om Gud hjelper mig, så kommer jag nog
igen, men antingen jag kommer eller ej“ (liär
blef Albins röst alldeles oklar, medan så
mycket klarare tårar nedrullade utför lians kinder)
“så glömmer jag aldrig — nej, goda fru Wolk,
aldrig i lifvet — den morgonen, då jag stod
utanför apoteket Kronan.“
“Tack, mitt barn! Jag förstår dig, ocb för
att så mycket lifligare påminna dig den dagen
och. det år, som sedan följt, så skall jag
skänka dig det sista porträttet, jag låtit taga af
Tibb och som blifvit infattadt i min plånbok:
du begriper, mitt barn, att i plånboken
äf-ven skall finnas något för påkommande beliof.“
“Ack, fru Wolk. jag vet ingenting att säga,
men jag tycker att jag känner liksom en
förebråelse för det jag icke varit rätt tacksam.“
“Lugna dig, min gosse! Ditt hjerta är för
godt att icke låta en liten strid uppkomma
med ditt egenmäktiga lynne. Och hvad angår
ditt tillbehör för resan, så var obekymrad: din
lilla sjömans-kista skall i afton komma om bord.“
Vi förbigå Albins stigande rörelse och
af-skedet från såväl fru Wolk som jungfru Greta,
hvilken gret hela förklädet fullt med tårar,
men dock slutade med att trösta sig sjelf
deri-genom att hon stack fru Sturms lilla bönbok i
Albins hand. Den unge gossens sista ord till
sin välgörarinna — då han på eftermiddagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
