Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stå riktigt stadigt på benen. Kaptenen nickade
åt styrmannen, hvarefter han gick fram till
Albin, tog honom vid handen och ledde honom
sjelf ner i skansen, der han instufvade i kojen
den snart alldeles medvetslöse gossen.
Vädret hade alltsedan afresan från
Göteborg varit vackert, och fartyget följde nu för
en frisk kultje Norges vestra kust.
Kaptenen hade beräknat att omkring
midnattstiden vara utanför Molde, ty den patron,
för hvilken Donnert gjorde denna
resa,varingen annan än Medborgarens befälhafvare,
ega-ren af medaljen för berömliga geningar, den
arme Wills förmyndare, den allmänt aktade
kapten Arne Holgersen, som nu, först efter ett
års förlopp, hunnit till afslutandet af de
många olikartade affärer, hvilkas upplösning måste
föregå den innan kort tillärnade flyttningen.
En af hans sista affärer var den, hvilken
kapten Donnert åtagit sig, ty ehuru efter sin egen
tanke en förbättrad man, förbättrad genom en
tillbedd hustru, kunde han ej gå ända derhän
i omvändelse, att han icke sökte göra sig till
godo sina gamla skeppsskrof. Sanningsenligt
var det dock endast Snare-sven som blifvit
bestämd att lätta en smula på assuranskassan:
de öfriga hade efter befogenhet, som salig
Petter Gran sade, blifvit bortschackrade.
S+o-ra fartyg hade Holgersen aldrig haft, ty han
fann det olägligt att för den, som sjelf skötte
sitt Nordsjö-fiske, ha patronage öfver och upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
