Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
borg, och med en djup suck framhviskade han:
“Hon hade ändå rätt!“
Ändtligen omkring klockan 8 kom
kaptenen sjelf till luckan och ropade: “Reis opp,
pilt! Du har haft en lång sömnvakt, men det
är en egenhet hos mig att ej taga pojkar för
hårdt i början.“
Albin rusade upp ur kojen, gnuggade sig,
liksom yrvaken, i ögonen, fick kläderna på och
var inom en handvändning på däck, der han
i vanlig ton (ty Albin hade välde öfver sig)’
frågade hvad herr kapten befallde.
“Att du genast sätter på kaffekitteln och
gröten: vi kunna behöfva något till lifs efter
det herrans väder vi haft i natt!“
“Hvad för väder?“ frågade Albin storögd.
“Har du ej hört åskan och regnet — och
stormen se’n, stormen?“
“Kors, har det blåst så hårdt?“
“Jo, så men,“ återtog kaptenen, “här har
slamrat i hvar vrå, liksom man vräkt upp och
ned på allt, som fins i fartyget — men han
bedarrade i dagningen.“
“Om kapten tillåter mig säga, så har jag
känt en sådan tyngd i hufvudet efter vinet jag
fick, att jag aldrig sofvit så.“
Kaptenen behagade småle med mycken
mildhet, och Albin gick till sina göromål––
Under de följande dagarne var vinden
sydlig. Snare-sven låg och kryssade, men kapten
Donnert hade mycket bestyr i en liten källare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
