Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tystnaden deruppe lockade honom
slutligen att sticka upp hufvudet. Han såg endast
matrosen Krabbe, som framme vid relingen
var sysselsatt med något, hvilket
morgondimman hindrade honom från att urskilja. Då
han emellertid gerna ville veta det, smög han
med ohörbara steg uppför trappan, spejade
utöfver bastingeringen och varseblef under stark
hjertklappning att den lilla slupen var utsatt
och att Krabbe nedfirade saker dit, som
emot-togos af styrmannen. Lika sakta smög han
nu tillbaka och lade sig på kanten af kojen,
men han hade icke många minuter förblifvit i
denna ställning, då han rusade upp vid ett
besynnerligt susande under durken. Denna
gång var det ej inbillning: vattnet började
tränga upp i skansen.
“Alle man till pumpen!“ ropade kaptenen
med tordöns-röst. “Skutan har sprungit läck.“
Albin flög upp... “Hvad står på?“
“Jo, det står så på att vi sjunka allihop,
om vi ej förmå hålla fartyget läns! Men det
är en egenhet hos mig att i farans stund alltid
behålla min kallblodighet.“
Oaktadt dessa ord hade kapten Donnert
likväl lyckats gifva sina anletsdrag ett sådant
uttryck af häpnad att Albin, ifall han ingenting
förut hört, aldrig skulle ha misstänkt sanna
förhållandet.
Ehuru Albin väl insåg att pumpningen var
förspilld möda, gjorde han dock kapten Don-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
