Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nert den stora förtreten att aldrig ha varit
ihärdigare. Men då kaptenen, som var
sysselsatt på fördäck, såg att fartyget icke mera
sänkte sig, blef han orolig, sprang bort till
Albin, fattade sjelf pumpstocken och yttrade:
“Du är trött, min gosse ... flyg ned i kajutan
och se till att du kan få upp min kompass,
som hänger i taket — jag skall emellertid
sköta ditt arbete.“
Albin hastade att fullgöra det nya
uppdraget, men då han kom tillbaka, befanns att
pumpstocken genom kapten Donners
öfver-menskliga krafter blifvit afbruten och att
således all vidare pumpning var omöjlig.
“Gossar,“ talade Donnert nu med
högtidlig röst, “mot en högre vilja må ingen kämpa!
Yi ha gjort hvad vi förmått för att rädda fartyg
och last: vår pligt som ärlige sjömän är
uppfylld. Detta kunnen j alla intyga — är det ej
så?“ Han såg särskilt på Albin, och denne
måste frammumla ett ja, liksom de bägge andra.
“Nåväl, mina barn, i olyckan är detta
alltid en tillfredsställelse — återstår nu att
tänka på vår egen räddning. Tillfälligtvis hör
det till mina egenheter att vara beredd på allt:
jag har således låtit sätta ut båten, ty en
be-fälhafvares första pligt är att vaka öfver sina
underhafvandes lif.... Och nu fort alle man
i slupen! Vi ha ingen vidare tid att förlora.“
Debarkeringen verkställdes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
