Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ni bägge alltid vandra på sådana vägar, att
ni utan att slå ner ögonen kan återse
er trogna moder
Kitty Tilbtirney“ *).
Den hänförde Bas hade ej tid att stiga
upp, utan störtade hufvudstupa ned genom
luckan, ref upp kläderna, och då han fann den
lilla hårlocken och det lilla hjertat, hvilket
Poll burit som barn, brast han i gråt.
Bas hade ej gråtit alltsedan han som barn
lekte i Hobergsgubbens sängkammare.
Ålbin begrundade för sig sjelf hur
underligt det måtte kännas att vara kär, då Bas,
den starke matrosen Bas, kunde gripas deraf
så starkt.
Kaptenens befallning kallade dem snärt på
däck, men hvar de möttes, visade deras
blickar hur lyckliga mor Kittys sändning gjort dem.
*) Skildringen af kokhuset, mor Ketty, Bas oeh
flerfaldiga af Albin Jentzels skiftande öden äro
reminiscenser från min broder kofierdi-kaptenen Pål Smits
ungdoms-äfventyr, många gånger förtäljda i den
husliga kretsen. Hvad särskilt beträffar scenen på “la belle
Coquette“, var vid slutet af 1820-talet en rättegång
an-hängiggjord i Göteborg med anledning af en norsk
sjöfarares anfall på ett svenskt fartyg, der han under
ungefär lika omständigheter med dem, som här blifvit
beskrifna, sköt ned en gosse, hvilken tagit sin tillflykt
till mast-toppen. Mannen, som begick detta
omensk-liga dåd, hvaraf döden genast följde, hette Flåberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
