Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter några dagars förlopp gungade Iduna
i Atlantiska oceanen.
Albin, som lagt kapten Flyborgs råd på
minnet, öfvade sig flitigt med att klättra i
tacklaget, och Bas utvecklade såsom lärare en
sakkännedom, hvilken lärjungen fick njuta
frukten af.
Ehuru kaptenen sällan tilltalade Albin,
kunde det dock lätt märkas att han tyckte om
gossen, som alltid noga uppfyllde sina
åligganden. Albin kände sig också ganska lycklig,
ty ännu hade han ej haft att utstå en enda
förödmjukelse.
Men en söndag, kom Albin, som nyss
borttagit maten och städat efter middagen i
kaptenens kajuta, ned till Bas, hvilken satt i
skansen och reparerade en tröj-ärm.
“Hvad knäfveln är det för sjöröfvare-flagg
du hissat i dag?“ frågade Bas, då Albin utan
att säga ett ord, men med en min lik
sky-bankarne före en storm, kastade sig på kistan
nedanför kojen. “Har gubben akter-ut morrat
åt dig?“
Albin fortfor att tiga, men färgen på hans
kind blef allt blekare.
“Se så, lätta på sinnet nu! Det syns att
du behöfver sätta pumpen i gång ... Du stod ju
så väl hos honom?“
“Väl... är jag en hund, Bas, säg, är jag
en hund ... sämre än en hund ... sämre än
en slaf?“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
