Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ärlighet har han lärt sin besättning!“ svarade
Ålbin stolt, i det han höfligt afböjde det
erbjudna glaset och qvitterade penningarne.
“Bra!“ sade grosshandlaren, återtagande
sin förra kalla ton och mätande Albin med en
blick, som förrådde att det nu stod denne fritt
att tänka på sitt aflägsnande.
“En läkare torde likväl herr patron sända
till den sjuke sjömannen, som marteras utan
att ha fått någon hjelp.“
“Sök sjelf upp en — jag har verkligen en
hel hop annat att göra. Ni har fått hans
resterande aflöning, och jag har ej mer att
till-lägga, än erinra det ni jemte den öfriga
besättningen inställer fer på rådstugan i morgon
klockan 10 för afmönstring och beedigande af den
sjöförklaring ni då torde ha färdig . . . Gud
vare hos er!“
Med ett leende, men ett leende fullt af
bitterhet och förakt, lemnade Albin Jentzel den
hjertlöse mannen. Nedkommen på gatan,
kastade han en forskande blick uppåt himlen:
den hvälfde sig, efter den föregående nattens
storm, grå och mörk öfver den jord, som
syntes honom dubbelt kallare, dubbelt kargare än
sjelfva det öde hafvet.
“Har jag något att förebrå mig — hade
jag kunnat handla annorlunda?“ frågade han
de flygande molnen. Men molnens fantastiska
figurer dansade förbi hans stirrande blickar,
medan en röst i hans inre tjenstaktigt kom att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
