Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öka hans plågor genom det för sena rådet:
’Du hade kunnat lägga bi, du hade kunnat
försöka att ankra!’ “Ah“, suckade han, “jag gjorde
kanske ej allt hvad en annan med mera
erfarenhet möjligen förmått göra. Jag har börjat
min bana med otur, jag har gjort mig illa känd,
jag har ej medel till min skeppare-examen, och
om jag än hade det, skulle ingen vilja anförtro
mig något fartyg . . . Inga andra utvägar till
förtjenst — och vintern instundar!“
Det var kapten Flyborgs mjeltsjuka och
sig sjelf misstroende ande som nu spökade i
Albins eljest så modiga sinne. Modet
varkuf-vadt, men med stolthet mindes han åter sina
oerhörda ansträngningar under den sistförflutna
natten och besättningens, de gamla erfarna
sjömännens trovärdiga försäkran, att ingen
verklig skeppare förmått uträtta mer än hvad han
gjort och att de kunde gå ed på, att han var
utan ringaste förvållande till olyckan.
På ett litet sjömans-värdshus, der den öfriga
besättningen bodde, uppsatte Albin — medan
han inväntade doktorn, som lofvat komma inom
halfannan timma — sin sjöförklaring, utdelade
penningarne bland kamraterna och bad dem
hålla sig redo följande förmiddag.
Till ett af de aflägsnaste rucklena i den
trakt, der de fattigaste vid tiden för vår
berättelse bodde, skola vi nu vända oss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
