Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ehuru det låg vidskepelse i tron på denna
dröm, utöfvade den likväl en välgörande verkan
på Albins nedslagna sinne, och med trygghet
inställde han sig på rådstugan vid utfäst tid
för att beediga sjöförklaringen jemte
besättningen, som alla intygade att styrmannen, efter
deras öfvertygelse, gjort allt hvad en skeppare,
utan att vara allvetande, kunnat göra, och att
styrmannen icke allenast varit den siste att
gå i lårings-båten, utan äfven med lifsfara
räddat timmermannen Bas, som nära blifvit
sönderkrossad, då fockmasten jemte
stor-märsstån-gen gingo öfver bord.
Styrman Jentzel frikändes fullkomligt från
allt ansvar. Men hos hvem helst af köpmännen
han erbjöd sin tjenst för någon befattning
under vintern, och han måste öfvervintra här
för att vårda Bas, fick han höfliga afslag:
ingen behöfde för tillfället något biträde.
“Och det är ändå detta land, i hvilket
jag föddes!“ sade Albin till sig sjelf. “För
fyra år sedan kom jag till Göteborg som en
tiggare, och efter fyra år kommer jag till en
annan svensk hamn åter som tiggare; men
det är bittrare att vara fattig och hjelplös vid
nära aderton års ålder än vid fjorton —* min
ungdom bär inga rosor mer!“ Han blickade
åt himlen ... “Men pröfningens tid har kanske
också en ända. Om jag skulle skrifva till fru
Wolk ... nej, icke just nu.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
