Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
böckerna, så förtvifladt att han hvarken hörde
eller såg.....
Då Albin följande middag nedkallades till
bordet förekom det honom just som om han
hade haft på sitt samvete något fel mot den
unga patronessan. Det gjorde honom mycket
ondt att det bref, som förrådt hennes
bittraste smärta, skulle hafva varit i en betjents
hand och sedan föremål för samtal mellan
hennes mans kontorister. “Om hon visste det,
skulle hon säkert aldrig förlåta mig en sådan
brist på grannlagenhet, men hon ser så god
och mild ut, att hon visst icke kan bibehålla
ovilja mot någon“.
Som hans plats vid bordet var midt emot
den unga fruns, kunde han icke afhålla sig
att äfven i dag låta en och annan flyktig blick
dröja vid det milda, bleka ansigtet, de nästan
ständigt nedslagna ögonen. “Hon lider — ack,
hvad det gör mig ondt om henne: så ung, så
vacker, så innerligt god, så besvärad af den
odrägliga menniskans dumma smekningar, dem
han tillåter sig till och med vid bordet!“
Och Albin hade rätt: denna blyga, veka
unga qvinna, som kanske aldrig mer än en
enda gång i sin lefnad visat kraften af en vilja,
hade nu underkastat sig, men led likväl
synbart af den knappt fördragne mannens ömhet
och opassande gyckel i ord och åtbörder, utan
att dock våga undanbedja sig någondera
delen. Tårarne stodo henne i ögonen vid det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
