Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i de fina vingar, som blygsamheten och
sedligheten bilda kring den rena, oskyldiga
qvin-nan och genom hvilka ensamt hon kan höja
sig öfver sin ställning.
Albin hade ännu knappt utbytt ett par ord
med sin patronessa, men så fort deras blickar
möttes vid middagsbordet, stal sig en
morgonsky öfver bägges kinder, ett leende öfver
bägges läppar.
En dag bar det likväl ej bättre till, än att
herr N., som frågade Albin efter huru mycket
spanmål han mätt upp på förmiddagen, fick se
dennes ansigte stråla liksom solen lyst derpå.
Genom en instinkt kom han att kasta ögonen
tillbaka på sin hustru och blef i hast helt blek,
ty — af händelse eller icke — äfven hon
hade solsken i ögonen, leende på läpparne.
Grosshandlaren lät ingenting förljudas om
sina tankar, men dagen derefter fick Albin så
många göromål på magasinet, att han ej hann
komma till middagsbordet, utan måste äta
efteråt, en händelse, som, besynnerligt nog,
inträffade både den derpå och derpå följande
dagen, och snart togo göromålen den vändning,
att det endast blef om söndagen som tiden
medgaf honom att äta vid det gemensamma
bordet.
Då Albin efter första veckans frånvaro
återsåg den unga frun, syntes hon mera
nedstämd och sorgsen än förut: hon besvarade
den vackre bokhållarens djupa bugning med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
