Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en obeskrifligt intagande och vänlig nick,
sådan ungefär som syskon gifva hvarandra, men
då herr N. med rynkade ögonbryn sade: “Min
lilla vän, jag tror ej herr Jentzel gör anspråk
på mer uppmärksamhet än förste bokhållarn!“
rodnade hon och såg helt förvirrad ut,
synbart af rädsla att ha begått någonting orätt.
Mot Ålbin förändrade patronen icke
uppförande, men han fordrade ständigt allt mer och
mer arbete och tycktes derjemte i tysthet
spionera efter något tillfälle att haka sig fast vid.
Albin, ehuru långt ifrån att begripa det
svartsjukan kommit att sälla sig till den förra
obenägenheten, hade dock tillräckligt klar blick
att inse det hans patron sökte sak med honom,
förmodligen för att bli honom qvitt, och
der-före var han outtröttlig att uppfylla de dryga
åligganden, dem han ständigt såg växa snart
sagdt öfver hufvudet på sig..........
“Jag vill svära på att herr Jentzel till slut
förstör sin helsa med ett sådant arbete!“
yttrade herr Kolling en söndags-eftermiddag,
under det han som bäst gjorde sig i ordning
för en ungkarls-sexa på aftonen.
“Ja, jag tror så sjelf, men jag kan ju ej
låta gör om ålen afstanna.“
“Herrn är för medgörlig: herrn skulle
begära ett biträde. Jag menar att patron
blif-vit galen — men, som sagdt är, det är herrns
egen skull: då herrn arbetar för två, ger han
herrn arbete för tre, och roar det herrn att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
