Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"Men hvad,“ mumlade han, “vill det säga
mot den fläck, min heder fått, mot den
anklagelse, mitt samvete gör, mot den
förödmjukelse, en af bön måste kosta mig, en afbön,
som måhända icke lönar till något? Kanske
väntar mig offentlig skymf — låt se . .. Bära
händer på sin husbonde ... lagen är sträng
der . . . Ah, fördömmelse öfver dessa eländiga
nöjen, der sinnena rusas och blodet kommer
i vallning utan att lemna någon annan
behållning än, i bästa fall, tomhet och förslappning!
Och tusen gånger fördömmelse öfver den
föraktliga svagheten att ej kunna beherrska sig
sjelf, då vreden kokar inom en ... Är jag väl
begåfvad med förnuft för att låta det ligga i
dvala? Är jag bättre än ett djur, då jag,
följande blott instinkten, i sinnesyran rusar åstad
som ett dårhushjon... Ah, ah, hvad hon skall
fördömma mig — hvad den föraktlige uslingen,
inför hvilken jag snart nödgas stå såsom en
ödmjuk syndare, skall ha målat ut mitt fel,
hvilket endast kan låna en ursäkt i ruset... ruset,
store gud, hvilken vanära, så mycket större
som den, till en del åtminstone, är en lögn:
det var raseriets, icke vinets rus som brände
i mina ådror... Om min gamle hederlige
kapten nu såge mig, skulle han vända sig bort.“
Under dessa tärande sjelfförebråelser, denna
plågande oro vandrade Albin häftigt fram och
åter. Han kunde ej gå till sina göromål, ty
han tog för afgjordt att grosshandlaren i lyck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
