Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag har dessutom nu sagt hvad jag hade att
säga: innan middagen är augifvelsen gjord.“
Albin visste ej huru han återkom till sitt rum.
De två följande timmarne var han så
döf-vad af sorg, smärta och harm, att han icke
egde mer än en enda tanke, den att, emedan han
ändå stod ensam i verlden, förekomma den
skyrnf, den djupa förnedring, som var honom
tillärnad. Men ändtligen kommo skuggorna af
de hädangångne, hans far, hans ömma mor,
hans ädelsinnade gamla beskyddarinna och
kapten Flyborg, den redbare vännen, att hejda
honom vid randen af den brant, på hvilken
han stod — huru ville han hoppas att få återse
och möta dem alla, om han sjelf genom ett
nytt brott stängde vägen till förlåtelse?
“Men hvad skall jag då göra? Fästning,
tvångsarbete bland tjufvar och mördare ... nej,
aldrig, aldrig!“
Albin rusade som en vind in på kontoret
och hemtade lagboken. Åter inkommen till
sig sjelf, uppslog han det kapitel, mot hvilket
han förbrutit sig, och fann att, i stället för
det straff, herr N. förespeglat honom, ett ännu
förfärligare kunde komma i fråga, om han
skulle betraktas som tjenare, nemligen
spöslitning. “Ah, förfärligt — hvilket lif väntar
mig väl, om jag en gång utstått ett sådant
straff... Jag rymmer ... men han skulle
kanske då påbörda mig stöld derjemte — således
äfven det omöjligt... och timmarne skrida ...
1 7
Jungfru tornet, I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
