Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och funderade på sakernas ställning, inträdde
herr patron sjelf och yttrade i myndig ton:
“Bevekt af er ånger och er ungdom, de
enda förespråkare — märk väl, de enda — som
kunnat tala för er, har jag tagit mitt beslut
att förlåta er, och då jag förlåter, har jag
också glömt.“
“Jag tackar herr patron på det högsta!“
sade Ålbin, genast återtagande sin underdåniga
rol. “Det skall dock bli ganska långt tills jag
sjelf glömmer mitt oförnuft. Emellertid får jag
anhålla om mitt afsked, ty efter hvad som nu
passerat, kan jag väl icke påräkna att längre
qvarstanna i herr patrons hus — jag tror till
och med att det icke går an.“
“Bekymra sig ej derom, min vän — allt
blir som det varit.“
“Som herr patron befaller.“
Albin var djupt förvånad öfver denna sista
vändning, hvilken han ej blef i tillfälle att
riktigt fatta förrän fyra dagar senare, då
patronen en förmiddag inträdde på kontoret och
högljudt i en ganska kärf ton yttrade: “Herr
Jentzel gör sig färdig till flyttning inom en
vecka!“
“Det var ju det jag sjelf insåg!“ svarade
Albin med kufvad harm och äfven oro öfver
att veta sig nu åter vara utan plats.
“Ja, men ser ni,“ återtog patronen, i det
han kastade en stor blick på de
tillstädesva-rande, “i min tjenst brukar man icke att säga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
