Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tjugunionde kapitlet.
Solen går två gånger upp.
Höstens gula blad hade längesedan slutat
sin hvirfvel-dans kring staden — snöglopp,
hagel, dimma och stormbyar hade efterträdt.
Nu liknade det sig till vinter: man var nära
december.
Vår hjelte, som på sin obetydliga kassa
uppehållit sig flera månader bortåt och nu
lyckligen tagit sin examen, befann sig för
närvarande på den föga afundsvärda punkten att
ega hvarken skuta, bröd eller ens hopp om
någotdera. Det enda, som återstod honom,
var krediten, ty genom sin alldeles till
underverk gränsande sparsamhet och sin ytterliga
ordentlighet i betalnings-väg hade han skaffat
sig ett sådant anseende hos värden, att denne
gema erbjudit honom “en bit krita“, men så
länge han förmådde att umbära, ville han
icke skuldsätta sig.
Ännu hade han ej gjort något försök att
skaffa sig emploj, ty man hade låtit honom
förstå att en person, som burit händer på sin
egen principal, han måtte för öfrigt vara hur
skicklig som helst, just icke kunde hoppas att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
