Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
allt föll ner i kabyssen och rakt i ärtkitteln.
Då, må tro, blef ett letande i en kittel: med
fjorton slupar roddes der härs och tvärs både
dag och natt, och först tre veckor derefter
hittades oxen bakom ärtskummet vid ena kanten.
En vacker dag, när skeppet låg och
kryssade i Spanska sjön, föll det kaptenen in att
göra en titt in i Östersjön. Sagdt och gjordt,
fastän han hade ett öfvermenskligt bråk med
att bända sig in genom Öresund. Men allt
hans besvär hade varit till ingen nytta:
Östersjön behagade honom ej, och han fann snart
för godt att vända tillbaks igen. Till den ändan
lät han, der skutan låg förtöjd, ett par
matroser till häst åtta dagar förut ge sig af med
orderna, så att folket kunde vara redo att kasta
loss skoten, giga och brassa back. Det ville
likafullt icke riktigt gå förrän han lättat
fartyget. Nu vräktes en del af barlasten öfver
bord — och deraf bildades då på ena sidan
Gottland och på den andra Öland, men
bog-sprötet strök tvärs öfver Bornholm och
skrapade med sig all dess skog, som sedan aldrig
i evighet vuxit tillbaka... Hvart skeppet
Räf-finut efter den betan tog vägen, känner ingen;
men att det än i dag spökar i sjön, när storm
och oväder stunda, det är dagsens sanning.
Gotland, sålunda utkastadt i Östersjöns
vidöppna famn, kunde i början icke få någon
fast grund, utan sväfvade (enligt hvad en annan
legend förtäljer) hvar natt upp på hafsytan och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
