Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjönk åter, när dagen bräckte. Så hade ön en
tid bortåt slitits emellan höjd och djup, när
en man från Östergötland, vid namn Tialvar,
jemte sin son Hafdi och dennes hustru
Hvita-stjerna, dit blef stormdrifven. Tialvar
uppgjorde eld, och derigenom löstes förtrollningen:
ön slog rötter och fick sedan stadigt fäste.
Nykomlingarne beslöto då att här välja sin
boningsplats, började uppodla landet,
befolkade det vidare och blefvo sålunda stamfäder
för öns nuvarande innebyggare, hvilka, fastän
de alltså räkna östgötarne till tjocka slägten,
ändå liksom på främmande vis tala om
“svenskam e“ och folket under “svenska“ vallen.
Midt emellan moderlandet och lifländska
kusten hvil ar nu i ro den räffinutska barlasten.
Att från denna barlast medföljt en hel liten
djur-verld, visar sig tydligt af den mängd
snäckor, sjöborrar, musslor och koraller, som
förstenade träffas öfverallt i kalkstenslagrqn ända
från Fårösund till “Hobergsgubbens
sängkammare.“
Men skönare, om ej lika intressanta,
naturunder har detta lilla nordiska land att framte
i sin rika, nästan söderländska vegetation. En
af det mildaste klimat omfläktad yta — der
valnötsträdet uppnår ekens storlek, der
mullbären prunka i sin yppigaste svärta och
vin-rankan under bar himmel kläder murarne med
mogna drufvor — lemnar för öfrigt ett godt
förråd af täcka utsigter öfver blommerhöljda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
