Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid pass en timma senare visade sig
kaptenen sjelf.
Gamle gossens befälhafvare, kapten
Stan-gerling, var en ung man omkring tjugufem år,
kraftfull och välväxt, med ett ansigte,
hvar-uti såväl förståndets som hjertats bildning
framlyste. Det hela var en vacker form för en rätt
menniskovänlig själ. Manskapet ville väl påstå
att hans eldiga ögon, af den renaste djupblå
färg, just icke påminde* om himlen, då de fästes
på någon, som råkat det ringaste misshaga
honom, men samma besättning erkände äfven,
och det med rätta, att, ehvad än hans ögon
och sammanrynkade ögonbryn stundom
förrådde, det dock aldrig gaf sig luft på hans
läppar innan han betänkt sig två gånger.
Han brast aldrig ut i otidigheter mot sitt
folk, men säkert var ock att ingen fregatt-chef
kunde hålla sig styfvare i respekten. Han var
älskad, emedan han var rättvis, och aktad,
emedan han sjelf aldrig förnärmade någon i
hans sjelf känsla, utan ansåg att äfven
matrosen har en heder, som kan kränkas. Daggen
var en nästan fullkomligt okänd auktoritet på
Gamle gossen, men lika okända på hans
område voro också vårdslöshet, lättja och
ovillighet. En allvarsam blick af kaptenen delade
alla tvister och skickade hvar och en på sin
plats: för ett småleende af honom (kapten
Stangerling bar ej ett sådant ständigt på
läppar ne) kunde hvarenda af hans raska gossar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
